Detta är min ärliga och 100% opartiska review av änglarnas stad, Los Angeles. Jag fick äran att åka dit tidigare i år och dokumenterade hela resan just in case någon en vacker dag ber mig skriva en gästartikel till ett humor baserat-internet magazin. Tur det!
Jag har länge velat åka till LA eftersom jag konsumerar obehagliga mängder reality-tv. Som tur är har jag en vän i filmbranschen som bjöd in mig att hänga med på en once in a lifetime upplevelse. Inget mindre än inspelningen av en Super Bowl-reklamfilm. Jag trodde att Super Bowl bara var en stor konsert men tydligen gör dom annat också, som att spela “fotboll” och visa reklamer med kändisar. Who knew? Jag började packa mina väskor flera veckor i förväg och det som fick följa med var endast och enbart mina snyggaste outfits utifall jag skulle bli fotograferad av paparazzis. Man vet ju aldrig och better safe than sorry som de säger i Amerika. Mina förväntningar var skyhöga och spoiler alert, jag lämnade inte staden besviken.
Resan börjar mycket bra, vi flyger från Kastrup med en flygvärdinna som både liknar och låter exakt som Maria Montazami. Jag glor på henne i fjorton timmar för att avgöra om det är Maria Montazami som tagit ett extrajobb undercover och snart kommer sätta tassels på mitt handbagage. Det visade sig några veckor senare när jag tittade på Hela kändis-Sverige bakar att det faktiskt var Maria Montazamis riktiga syster. Jag har inte ens landat i LA ännu och redan sett en kändis.
Jag landar på LAX flygplats och känner mig exakt som i Miley Cyrus-låten. Overkligt. Nu ska jag parta i the U.S.A tänkte jag. Dessvärre blev det inte så mycket festande eftersom jag bara är 20 år gammal och i USA får man inte köpa alkohol förrän man är 21. Man får inte dricka alkohol och man får inte göra abort. Jävla skitland…
Jag känner doften av “fame” i luften och det känns som att jag är med i första Die Hard-filmen. Inte för att Bruce försöker rädda mig från en grupp tyska terrorister, utan för att det är julpyntat trots än att det är hela 20 grader varmt ute. Nu är jag långt ifrån Malmö. På flygplatsen hyr vi deras billigaste Jeep och beger oss mot hotellet. Vi spelar Straight Outta Compton på högsta volym och sjunger med men bara till orden vi får säga förstås, vilket är ungefär 25% av låten. Väl på hotellet möts vi av män och kvinnor klädda i så kallade “sexy-santa”-kostymer och en massa fejksnö. Detta kändes som introt till en lovande porrfilm men det var det inte. Det visade sig inte heller vara ett standard hotellvälkomnande i LA-mått mätt, utan boxaren Oscar de la Hoyas årliga Christmas party. Självklart! Och precis som i en film blir vi inbjudna till fördrinken av en berusad party planner med extra rinnig näsa som hängde i baren. Efter vår långa resa tackar vi dock nej, vilket jag ångrar än idag.
Vi kör igång vistelsen med lite sightseeing. Vi tittar på Hollywoodskylten på långt avstånd. I filmerna ser den alltid så stor ut men på riktigt ser man ju fan knappt den. Jag kände mig lurad. Men detta skulle inte få förstöra min resa.
Vi hälsade på kompisar i Downtown och råkade köra förbi Skidrow på vägen. Där såg vi bl.a. en kvinna i rullstol som puttades av en naken kvinna i blöja. Det får man inte heller se på film. När vi kom fram fick vi veta att Kevin Spacey bor i huset bredvid. Jag stirrade in i hans stora lägenhet men såg jag inte en enda minderårig pojke. Meh…
Dagen därpå fick vi äntligen besöka Universal Studios för den efterlängtade inspelningen av Super Bowl-reklamen. Jag blev skjutsad runt i en golfbil och tänkte, det blir inte mer LA än så här. In i studion kommer självaste Lindsay Lohan, bara 3 timmar sen. Jag sket på mig och undvek ögonkontakt. Inte för att hon någonsin kollade åt mitt håll men det kändes olagligt att stirra åt hennes. Hon gjorde sin grej och var grym till ingens förvåning. Till slut tog jag mod till mig och berättade för henne att jag älskade Mean Girls, vilket hon säkert aldrig fått höra förut.
Men hon var jättesnäll och tackade ändå. Där och då peakade mitt liv. Allt jag gör från och med nu kommer att vara downhill. Efter lunchen kommer stilikonen till basketspelare Dennis Rodman in. Känd bland annat för att vara bff med Kim Jong Un. Han var väldigt lång och inte en så bra skådis men det gjorde ingenting för att han är Dennis Rodman. Mitt under en tagning smyger Lindsay Lohans makeup-artist upp till oss. Han skvallrar om att Mr. Rodman är känd under smeknamnet “Shish Kebab”. Vi frågar varför och han svarar med att hålla sina pekfingrar 30 cm isär innanför sina lår. Dennis könsorgan är alltså lika avlångt och smalt som en ja, ni fattar. Detta resulterade i att alla på inspelningen stirrade på Dennis Rodmans skrev resten av arbetsdagen. Han hade turligt nog på sig gråa mjukisbyxor vilket underlättade att få det ryktet bekräftat.
Efter denna mycket händelserika dag besökte vi The Magic Castle. Detta är en “exklusiv klubb” (dom gillar sånna i LA), i det här fallet enbart för trollkarlar. Man behöver bli inbjuden av en sådan, vilket vi lyckades med. Kvällen bestod av, surprise, trolleri! Samt mac and cheese och roligt folk att kolla på. Jag älskar att kolla på folk, särskilt om de har magikerfrisyr och samma finkläder som när de gick på skolbalen för 30 år sedan.
Jag hade precis hunnit smälta mina intryck när jag någon dag senare drack en en 18-dollarsmatcha på Beverly Hills Hotel. Den var äcklig men kändes ändå lyxig. Samma morgon hade Kim Kardashian och Pete Davidson ätit frukost just där jag satt, detta enligt självaste bibeln, Deux Moi. Det blir inte mer LA än såhär tänkte jag återigen. På kvällen bar det av till en basketmatch. Jag är inte så insatt eftersom jag både är tjej och lite snygg men jag fick veta att det var Denver Nuggets som spelade mot Los Angeles Clippers. Detta minns jag för att Nuggets hade en spelare som hette Bol Bol, vilket ju är ett roligt namn. Matchen var mer underhållande än vad jag förväntade mig och i halvtid öppnades taket på arenan. Ner flög kycklingburgare från Chick-fil-A i små fallskärmar. Detta låter som att jag hittar på eller att jag konsumerat för mycket där-lagliga droger. Men det gjorde jag inte och detta ÄR sant. Det var nog bland det vackraste jag sett. Hur ska jag kunna återvända till Malmö efter det här?
För att sammanfatta hela skiten så var resan allt jag vågat drömma om. Jag åt dyra bagels och såg halvsnygga kändisar. Jag åkte dock ingen “celebrity tour bus”, vilket jag nu ångrar. Jag hade jättegärna velat se huset där någon annan än OJ mördade hans ex-fru. Det får jag se till att boka in till nästa gång. Ska inte klaga, jag fick i alla fall äta lunch några meter från Lindsay “I really haven’t done it more than 10 to 15 times” Lohan och det var gott nog för mig. Resan får en stark 4:a. Den hade varit en solklar 5:a om jag inte blivit så fruktansvärt sugen på shish kebab…
★★★★☆
Text: Olga “Miss Hollywood” Bergara Bild: Okänd paparazzi
