Går tåget i tid? – Ett ode till alla resande människor

Otroligt mycket hat riktas mot kollektivtrafiken. Vissa delar förtjänar det mer och andra mindre. I min egen region är det Skånetrafiken som ansvarar. Men det man inte får glömma är att Skånetrafiken trots allt är en organisation med människor runt omkring sig, inte bara de som jobbar där utan även vi som åker med dem. Därför har jag valt att skriva en hyllning till dessa i ett försök att göra organisationen mer mänsklig.

Till alla ni medresenärer på stadsbussen med barnvagnsekipage.
Till alla ni morgontrötta medpassagerare på Öresundståget med avgångstid 05:24.
Till alla ni slitna medmänniskor som trängs på plattformen under eftermiddagsrusningen.
Jag älskar er!

Alla ni galningar i Helsingborg som gör att varje resa därifrån blir minst 20 minuter försenad.
Alla ni från Eslöv som går på fel tåg och undrar varför ni inte kommer fram.
Alla ni från Malmö som tränger er på tåget innan folk gått av.
Jag älskar er!

Ni mekaniker som varje dag ser till att tågen åtminstone rullar delar av vägen.
Ni Lokförare som tvärbromsar så vi kommer till perrongen snabbare.
Ni konduktörer som hotar att kasta av gamla tanter som köpt fel biljett.
Jag älskar er!

Ni kommer från hela Skåne, från olika orter, från olika livsstilar, från olika samhällsklasser, från olika åldrar, från olika perspektiv. Men ändå så lyckas vi samexistera i trafiken. Det kvittar vilka ni är, här är alla välkomna. Ni representerar verkligen hela det skånska samhället från Trelleborg i syd till Osby i nord och jag älskar er!

Att ni alltid sätter andras behov först. Som när ni väljer att stanna i trappen på bussen, så att ingen kommer förbi, är det ju för att inte störa någon som sitter ensam i ett dubbelsäte. Eller ni som väljer att inte tvätta er för att skapa en unik luftmiljö. Eller som när ni väljer att ta av er skorna och lägga upp era strumpbeklädda fötter på sätet, för att ni är så mycket trevligare att ha att göra med när ni är utvilade. Jag ser hur ni kämpar varje dag, varje resa. Det är därför jag älskar er!

Och när ni nu är så empatiska och självuppoffrande. Vem är då jag att säga något om att ni har väskan på sätet bredvid dig? Varför skulle ni behöva hålla i er väska eller lägga upp den på hatthyllan eller kanske förvara den på golvet. Nej jag har vett nog att inte kan be om det omöjliga. Jag förstår varför ni har en arg blick bara man kollar på väskan. För jag älskar er!  

Man kan inte prata om kollektivtrafiken utan att nämna dess hjältar. Konduktörerna, tågvärdarna och biljettkontrollanterna. Hur skulle samhället se ut utan deras insatser? Om deras yrke skulle försvinna, vem skulle hålla tanterna i check, skälla ut trötta passagerare på sista tåget hem eller kasta av småbarn i Tjörnarp? Man är trots allt skyldig tills motsatsen bevisats. Det är ju bra att de använder sina maffiametoder för gott i stället för att vara ute på gatan och sprida skräck. Era korta stubiner gör våra tåg till en bättre plats och jag älskar er!

 

Text: Adrian Palma
Bild: Privat samt stulen från Skånetrafikens egen hemsida, ett så kallat kollage