Sveriges farligaste djur

Farliga djur finns enligt de flesta bara på safari och på zoo. Således är de ganska lätta att undvika om du inte råkar jobba med vargar på Kolmården*. Med det sagt finns fortfarande ett antal djur som kan vara oväntat farliga. Det inte min mening att skrämma någon i onödan. Syftet är snarare att du ska hitta ett alternativt utlopp för det primala adrenalinpådrag som du upplever varje gång du ser en vanlig husspindel. 

DET FÖRSTA FARLIGA DJURET
Småhundarna. Känns igen på att du brukar fråga deras ägare hur gammal valpen är och då får svaret att hunden är någonstans mellan åtta till tio år gammal. Alltså en vuxen minihund som beter sig som en snorvalp. Om du är ficktjuv har du säkert varit med om att du stoppat handen i någons handväska bara för att få handen antastad av någon bjäbbig terrier. Det är lätt att känna sig otrygg när man tänker på alla hundar som först slickar på bajs och sedan på dig, och sen kommer undan med det bara för att de är små och har något onaturligt framavlat attribut som “oproportionerligt stora öron” eller “naken”.

FARLIGT DJUR TVÅ
Som kryper ner i din läskburk för att frossa loss så fort du ställer ifrån dig den. Den lilla steklaren vägrar sen krypa ut och du blir tvungen att ge burken till en hemlös så att det är han som hamnar i getingsticket när han ska panta den. En tursam gång kanske den inte hinner ner i burken. Då kanske du istället lappar till getingjäveln med en tidning, bara för att inse att liket du nu har framför dig inte är en geting, det är ett bi. Bin – ett utrotningshotat släkte som sällan är aggressiva men som istället får dig att förgås av dåligt samvete eftersom du av misstag mördat någon som redan är i minoritet. Varken pantade burkar eller pantpengar till hemlösa kan väga upp något sådant. 

 

ETT TREDJE FARLIGT DJUR
Ljumma kvällar i skärgården. Intet ont anande bara ben i det höga gräset. Skymningen smyger sig på tillsammans med en annan smygare. Ljudlöst tar den sig innanför kläderna och biter sig fast. Sommarfest med sommarfästing. Den olustiga känslan av att någon suger på en i smyg. Inget suger så mycket som smygsug. Jag blir hellre jagad av vargar, som man säger i Kolmården.

FARLIGT (TYP) DJUR NUMMER FYRA
Virus har varit på tapeten ett tag nu, men bakterier på tapeten är mycket äckligare. Bakterier har fått åka någon slags snålskjuts på en massa positiv marknadsföring i form av fräsch yoghurt med bakteriekultur och härliga probiotika-läkemedel för tarmflora och fauna, men tänk dig själv att ha en inneboende du inte kan ställa krav på. Någon som fiser hemma hos dig och sen får du skulden för lukten bara för att den är i ditt hem. Dessutom har alla dina tarmbakterier sett ditt bajs, och jag vet inte varför, men det är något som är obehagligt med det. 

DET SISTA FARLIGA DJURET
Fiskmåsar blir ofta tillskrivna egenskapen “dumma i huvudet” men förra veckan kunde vi läsa i fågeltidningen “nya frön” att detta bara är en täckmantel. Där beskrevs hur fiskmåsen med noga uttänkta strategier tar över ditt liv, steg för steg. Ett vanligt misstag är att tro att det är olika fiskmåsar man träffar på. Det finns ju så många! Det har dock visat sig att det i själva verket ofta är samma individ som måsar sig efter dig och som skriker utanför ditt fönster hela natten, medveten om att du kommer lämna din lägenhet i försvagat tillstånd. Då är det lätt för måsen att bajsa på din cykel och plocka med sig din falafelrulle rakt ur handen på dig. En vanlig scen i de lite mer osäkra kvarteren i Malmö, närmare bestämt på Limhamn. 

 

Nu är det upp till dig och mig att varna allmänheten för små hundar, bin, fästingar, bakterier och fiskmåsar. Vi kanske är högst upp i näringskedjan idag, men även näringskedjan kan ha en svag länk. Länken till den här artikeln till exempel. Nu avslutar jag texten, innan jag skriver fler metaforer som inte håller. 

*Om du gör det behöver du inte läsa denna artikel. Sluta läsa direkt. Fri hopp och lek för dig. Seriöst. Njut av livet medan du kan. Det går inte i repris. Förutom när det skildras i dokumentärer om vargattacker.


Text och analys: Elvira Gullberg


Publicerat

i

, ,

av