Nyheter om liv på andra platser i universum slår aldrig fel. En halv sekunds tanke av “najs – wow – existentiell kris – jaha”, sedan återgår vi till det normala. Varför fascinerar dessa nyheter inte lika mycket som de realitystjärnor med tillhörande IQ man får läsa om vecka ut och vecka in i onlinetidningar om man har betalat för plusartikeln? Jo, det ska jag säga.
Vi lockas med rubriken “Liv i rymden”. Alla är vi överens om att det finns liv i rymden men vi hoppas såklart få en tydligare bild av det och klickar oss in. Är det en enhörning? Är det baby yoda? Istället får vi en förklaring om varför det skulle vara en “otroligt stor upptäckt” varje gång någon har sett TECKEN på att en pöl kan finnas på någon i övrigt torr himlakropp någonstans 700 ljusår bort. Vi tappar intresset snabbare än efter säsongsavslutningen i Game of Thrones. Något som nyss verkade så viktigt känns nu som ett otroligt slöseri av vår dyrbara tid. Problemet är inte strömmen av nyheter, det är forskarna.
Forskarna letar efter fel tecken på liv. En pöl…. Hur kan NASA ha funnits sedan 1958 utan att EN ENDA person föreslagit att skjuta ut en iphone i intet och se om den kopplas till något wifi med namnet “Wi-fiser i rymden”. Skicka iväg en radiovåg med Bomfunk MC’s Freestyler på repeat och se vilka som jammar! Vi letar ju för guds skull inte bara efter tecken på liv. Vi letar efter tecken på underhållande liv. Gröna typer med för många tuttar, egna versioner av “jackass”, och jävligt coola nya droger. Forskare som ägnat hela sina liv åt att lyssna på samma gamla radiovågor vet inte vad folket suktar efter. “Vi har hittat liv ute i rymden” säger de. Vad är det för liv ni hittat? Är det likt ert egna är det inget att ha. Amöbor i vatten under en tråkig skorpa kan man la hitta här hemma också. Använder du ordet “mikrobiskt” i din beskrivning av liv så överskattar du inte bara min läsförståelse, utan även mitt intresse för upptäckten av ny gegga.
Första gången jag hörde talas om en planet som gick under kategorin “beboelig” blev jag överlycklig. Jag hade sett både Star Wars och Star Trek och visste exakt vad jag hade att vänta mig. För vi tänkte väl oss alla att vi skulle vara en del av den första generationen jordbor som fick skaka hand med en intelligent tentakel-person. Men med varje nyhet om att de skickat ännu en robot till någon tråkig stenplanet runt hörnet, eller försökt “analysera gaser”, så dämpades min exaltering. Vad håller de på med? Det är som att någon skulle studera halva sitt liv för att bli marinbiolog och sen spendera andra halvan av livet med att undersöka den lokala inomhuspoolen.
De letar efter planeter med bra atmosfär, men har glömt kolla efter planeter med skön stämning. Människor är inte bara skapta för att överleva, vi är skapta för att ha det lite gött också. Det är inte någon slump att vi älskar socker och sex så mycket som vi gör. Hitta en planet med de tre viktigaste ingredienserna för överlevnad; skoj, kul, och lite såna där coola självlysande växter som i Avatar. 2021 vill vi ha resultat, annars får journalister och forskare gå ihop och hitta på nyheter som håller utöver rubriken.
Av: Lisa Dahlin
Följ på insta: @lisadahlin
Källor: NASA-forskare får kontakta mig på egen risk om de har ett problem med min fakta.
