Fotbollssverige är på paus. Det gäller inte bara elitens finrum utan även de riktiga knegarserierna. De divisioner som slutar på 3,4,5 och 6. Där domarna är ringdomare, för lata för att springa så de står kvar i mittcirkeln, och där det kommer en och annan trogen Leif på varje match och käkar en korv för han har ändå inget annat att göra. Serierna där en lönnfet Maradona hade platsat lika bra i anfallet som den hetaste bruden vi har just nu, Agnes Wold. Själv är jag närmast en avdankad Tomas Brolin, som inte pallar göra den berömda snurren för att kroppen känns som cement, och jag spelar i Malmös absolut sämsta fotbollslag, AIF Barrikaden Dam.
Jag förfriskar ert minne lite. För knappt två år sedan var jag med och startade ett damlag i fotboll under kategorin “fri lek”. 2019 gjorde vi vår första säsong. Laget som startade från noll i Malmö, lärde sig offside med hjälp av öl och tog med hands x antal gånger i straffområdet för majoriteten trodde att det var siste-man som gällde.
Vi tillhör en knegarserie, närmare bestämt DA Division 4 Sydvästra i Skåne. Och i veckan gick förbundet, Skåneboll, ut med att de lägre serierna tar ett långt sommarlov och startar upp som enkelserie i augusti igen. Självklart kom det en suck från flera håll bland småklubbarna runt om men inte hos AIF Barrikaden Dam. För vårt föreningsnamn står för Arbetarnas Idrottsförening, och de kan väl vara på tiden att vi knegare får lite välförtjänt semester. Medan våra konkurrenter, nykomlingarna Malmö FF behöver träna 5-6 pass i veckan inklusive fys för att bli någorlunda bra passar det oss bättre att vila oss i form till en seriepremiär.
Och under tiden är vi underbart nöjda med tabellen. Fram tills den första matchen så har AIF Barrikaden nämligen, tack vare att vårt geniala namn en automatisk topp-placering. Vi leder serien och har gjort det i snart tre månader utan att behöva lyfta ett finger. Skulle serien i slutändan bli helt inställd är det vi som tar in på Grand och insuper en serieseger-supé och vaskar champagneflaskor.
Anledning till detta tabellskryt kan tyckas märkligt men det är som så att vi i mångas ögon inte är särskilt bra. En journalist på Skånes största tidning skrev följande om oss “Barrikaden…slutade tvärsist i fjor”. Blev vi ledsna? Nej, tvärtom otroligt stolta över att ha fått ett så nytt och fint smeknamn. “Tvärsist 2019”, tack. Enligt oss själva var vi kanonbra för vårt enda mål innan säsongens start var att göra ett mål, vi gjorde hela sju. Dessutom slog vi nog något slags rekord i antal insläppta mål, 135. En seger i sig.
Och efter 19 seriematcher och en träningsmatch kom slutligen en vinst mot Backarnas FF. Lyckan var total. Precis efter slutsignalen föll jag ner på min bara knän och grät, jag vet vem tror jag att jag är? Närmare en amerikansk skitfilm kommer du inte. Om du vill se precis hur ostigt det var finns det här.
Så nu är vi här i knegarserien på paus. Där vårt största bekymmer just nu är att vi inte får någon efter-match-öl, en stor saknad. Annars är vi redo, redo att få spö och att få med oss domarna på vår sida så att de blåser till vår fördel i hopp om att vi ska göra mål(deras ord inte våra).
Och jag är redo att puttas, en specialité som utvecklats med åldern då kroppen förvärvat en del extra kilon och knäna trasat sönder gör att en inte pallar att springa så fort. Markus Rosenbergs armbåge har inget på mina putt.
Lämna ett svar