Efter första världskriget välkomnades Australiens krigshjältar tillbaka hem med ett löfte från regeringen om ett lyxigt liv som bonde. Veteranerna, som inte var så bra på att förhandla, godtog detta erbjudande om lite kass jord någonstans på Australiens västkust. Och kanske hade det varit okej. Om det inte vore för den förbaskade emun. Denna långhalsade fågel älskar nämligen vete, som ju var det våra nyblivna bönder skulle livnära sig på att sälja. Plötsligt hänger det ungefär 20 000 emuer på vetefälten i västra Australien.
Klagomål öste in till regeringen, som ju faktiskt hade sagt att de skulle ta hand om de gamla soldaterna. Och regeringen såg en möjlighet att mjölka denna fågelinvasion. Bildligt talat, eftersom Emun inte har juver. Australiens militär skickade iväg några nya, fräscha soldater (som fortfarande hade alla ben kvar) med maskingevär och ett kamerateam, för här skulle det bli splatterfilm som hette duga. Inget skriker propaganda så mycket som att slakta böndernas fiender. Tyvärr då, åter igen eftersom veteranerna var vidrigt dåliga på att förhandla, så fick de stå för kostnaden av ammunitionen som de nya pojk-soldaterna skulle använda.
Nu till problemet. Emuer är inte som våra andra icke flygkunniga vänner pingvinerna. Emuer är två meter höga, springer i upp till 50 km i timmen, och har ingen känsla för flocktillhörighet. Det som händer när du avfyrar ett vapen in i en grupp av 200 av dessa på ett öppet vetefält i västra Australien, är att du nu har Emuer som springer i 200 olika riktningar. I 50 kilometer i timmen. Det är varje Emu för sig, och på grund av deras små små hjärnor så är det omöjligt att klura ut vilket håll de kommer bestämma sig att springa åt, eftersom detta inte är något de själva vet.
Militären har placerat sina maskingevär uppe på bilar, för att försöka spreja kulor på de sicksackande superfåglarna. Det går inte kanon. Den största skadan detta gör är då de av olyckshändelse kör över en Emu, som då fastnar i hjulaxeln och saboterar styrförmågan, vilket resulterar i att de river ner en bondes staket. Det är ett hårt slag för regeringen, och ser mer ut som komedi än propaganda. Emun misstänker vi fick någon slags post-mortem hedersmedalj.
I slutet av kriget har militären tagit livet av någonstans mellan 50-300 fåglar. Av totalt 20 000. De har spenderat mer än 2500 rundor ammunition. Återigen, betalt av veteranerna som aldrig pluggade ekonomi.
Å ena sidan kan man säga att militären vann, som inte haft några dödsfall. Å andra sidan – vill man ens leva med skammen?
Emuerna förlöjligade den Australienska militären, vilket får oss att ställa frågan; Varför utnyttjas inte denna superkraft? Är det av etiska skäl, att man liksom atombomber tvekar på att använda sig av något som orsakar en så komplett förstörelse?
Kan ni tänka er övertaget de allierade hade fått i påföljande krig om de haft emuer? Om de Dagen D släppt 20 000 emuer lösa på stranden i Normandie först? Det enda som stoppade dem var väl att ingen kunde fånga in dem för frakten. Och att om det är någonstans jag inte vill vara, så är det på en båt tillsammans med 20 000 emuer.
Av: Lisa Dahlin
Följ på insta: @lisadahlin
Källor: Vi ses och slåss om det.
Prenumerera på Magasinet Nisch på Patreon och stötta oss! <3 : https://www.patreon.com/magasinetnisch
Lämna ett svar